Familjen tog en tripp till Hällefors idag till en vän till Fredrik. Man ska ju inte klaga när solen äntligen skiner, men det var ju inte varmt precis. Det blåste och blåste så jag trodde jag skulle frysa ihjäl där med min jeanskjol. Lite fel klädval kan man väl helt klart säga. Men jag hade en tanke när vi var hemma på att jag skulle ta med mig byxor, men det var en viss familj som hade väldigt bråttom så jag hann ju knappt tänka. Jag behöver ju lite tid när det gäller den saken.

Det är ju en bit mellan Hällefors och Örebro, inte så jättelångt men långt nog att tröttna på att sitta i bilen iaf. Ni kanske minns när jag berättade om att man kan se på granarna hur vädret kmr bli? När jag satt där i bilen mitt ute i skogen kom jag och tänka på det igen. Blev lite full i skratt när jag sen kom på tanken att en vän berättade för mig att när hon hade läst min blogg om det där hade hon läst lite fort så hon tyckte jag skrev: När grannarna är glada och pekar uppåt blir det fint väder. Men det ligger ju faktiskt nått i det med, haha. Man blir ju glad av fint väder och nu när äntligen solen kmr så kan man ju inte annat än bli lite förvånad och kanske även pekar mot solen. Den där stora saken som lyser ni vet. Inte så vanligt just nu, jag vet men det händer, tro det eller ej ;) Lampan är tänd ibland. Så jag tror faktiskt man även kan se på grannarna om det ska bli fint väder. Eller kanske mer om det är fint väder. Om man själv inte vill gå ut och kolla liksom, ta en titt genom fönstret på grannarna vetja ;D

Nu ikväll när vi kom hem så hade inte Torsten fått vara ute på hela dagen så jag tänkte jag skulle vara lite snäll och ta en sväng med honom. Det är inte så ofta han får gå utanför tomten men idag tyckte jag han var värd det. Så vi började vår lilla vandring mot lekplatsen på gården. Nog sjutton ska en av alla 1000 grannkatter komma just då. Torsten är ju inte så stor men kaxig är han. Han burra upp sig där och jag bara kände att gör jag inget nu så kmr dom här två ryka ihop snart så jag skrämde iväg andra katten. Torsten blev livrädd och ville inte vara ute längre och sprang raka vägen in och jag efter i andra änden av kopplet. När vi väl kom in och Torsten lugnat ner sig igen så tog jag med honom ut till samma plats igen för dum som jag var tänkte jag att jag måste ju visa honom att det inte alltid är en dum katt där utan att man kan ha kul där också. Nog fasen kmr det en annan katt då. Vad frustrerad man blir alltså. Man försöker göra allt bra igen och det blir bara värre och värre. Men den här katten var iaf lite smartare än den första och gick in på sin tomt, antagligen lika rädd som Torsten. Men vad gör inte då Torsten. Jo självklart ska han då leka the cool man och springa efter och inte låta andra katten gå in på sin tomt. Hur knäpp får man vara? Tillslut lyfte jag upp Torsten och gick hem med honom. Det var helt enkelt bara att ge upp. Dagen skulle inte sluta bättre än sådär. Helt rätt hade jag. Just nu sitter jag med tre små revor från Torstens klor i ansiktet. Jag säger bara det, närmare ögat kan man verkligen inte komma. Tur att sår läker.

Im är det dags för nästa sommarstuga. Vi har en liten turné känns det som, haha. Två stopp men ändå. Mer än ett. Fredriks mamma och pappa im då. Mitt ut i skogen im igen. Finns det någon som har en sommarstuga som inte ligger längst inne i skogen? Finns det ens sånna? Tkr alla sommarstugor ligger mitt ute i ingenting. Men som mamma sa, man kan ju inte ha sommarstuga mitt inne i centrum. Helt rätt, men kanske inte behöver ta den som ligger längst bort på den halvt öde stigen.

Ha det bra, hoppas solen skiner på er :)

Puss och kram / Anna