Fick lite lust och skriva lite här idag. För det första måste jag rätta till det jag skrev i det senaste inlägget. Shirleys singel kommer inte ut förän den 12 september. Men ska jag vara ärlig så var det faktiskt Shirley själv som sa den 11:e. Men jag är ju inte förvånad direkt att det inte riktigt stämde. Inget illa mot Shirley alls, men hon har ju så mkt och hålla reda på så det klart det blir fel ibland. Så har jag det sagt också.

Jag har börjat att ändra på mitt liv sakta med säkert just nu. Jag vill inte vara så osocial som jag är just nu. Sitta framför datorn hela dagarna. Men det är ju så, har man inget annat att göra hamnar man så lätt där. Idag började allt med att jag bara följde med mamma och handla, sen blev det mer och mer saker ut efter det. Vi åkte även iväg och köpte blommor då, som då blev till att vi åkte till pappas grav och plantera nya blommor där. Jag fick även nya blommor till mitt rum. Det behövdes eftersom jag inte är den bästa på att hålla dom vid liv. Sen var det även inplanerat att vi skulle få gäster idag. Det var våra förra grannar som skulle komma hit. Men det blev lite ändrat så vi gick bort till en av dom istället för den omtalade Svea skulle med och då var det mkt lättare att vara "hemma" om hon skulle behöva sova eller så. Jag blev även barnvakt till Svea. Jättekul nu när hon inte är lika blyg som förut. Mina lösnaglar var väldigt roliga att hålla på med, och riktigt fina också tror jag hon tyckte dom var. Shirley, du är inte ensam, haha skoja ! Eftersom jag nu också börjat på gymnasiet med linjen "Barn och fritid" var det ju ett utmärkt tillfälle att verkligen testa det jag hitills lärt mig. Visst blir man glad när saker funkar? Sen att man får höra att man själv är så himla bra på det man gör, det känns ju så bra. Jag vet vad jag gör nu, och det är så underbar känsla. Förr har det varit att man testat sig fram och tänkt "funkar det så funkar det". Nu vet jag.

Har precis kommit hem ifrån allt det där. Resten av familjen är kvar men jag frös så och mådde inte riktigt helt okej så jag gick hem. Det är så skönt med dom, man känner sig inte tvingad till nått. Jag vet att har jag lust att göra nått, då gör jag det. Det är ingen som dömmer en för det. Dom är verkligen som den släkt jag alltid drömt om men aldrig haft. Känns så bra att ha dom. Det låter konstigt för vissa att man tar sådana vänner större än sin egna släkt, men för mig är dom viktigare. Eller inte mormor och farmor då, dom är högre, men sen är det faktiskt dom som kmr näst på min lista. Jag vet faktiskt inte om dom vet om det, så jag hoppas ni läser det här så ni förstår hur mkt ni betyder för mig <3 Är inte alltid så bra på att visa det. Men jag hoppas ni vet <3

Jag märker numera på mig själv att jag utvecklas mer och mer. Jag börjar näst intill få lite panik över att jag inte vet vad jag vill göra med mitt liv i framtiden. Jag vet att det är långt kvar och inget jag behöver tänka på än, men jag vet inte. Jag vill gärna ha koll och nu när jag inte har det blir det som en oroväckande sak. Det har mkt med skolan och göra. Hela tiden får man frågan "Vad vill du jobba med när du blir stor då?". Mitt svar blir hela tiden "Jag vet inte", för det gör jag verkligen inte. Det är egentligen inget man ska sitta och fundera på för jobb kommer man antagligen att byta flera ggr om. Men ändå. Jag har börjat tänka mer och mer på allt sånt där. Min framtid överhuvudtaget. Med framtid menar jag även den som kommer väldigt snart inpå, t.ex. kan det vara bara nästa vecka och sånt. Jag tänker helt enkelt mer, både på gott och ont. Det medför ju både för- och nackdelar. Jag vet ju vad jag drömmer om att göra med min framtid, men jag vet inte om jag räcker till för just det. Vet inte om det är rätt eller om jag är tillräckligt bra för det. Många kommer nu på en gång förstå vad jag pratar om, vissa förstår ingenting. Jag har berättat det här för vissa, vissa inte. Det har inget med om jag tkr om personen i fråga eller inte, det har med hur jag tror att personen i fråga kommer reagera på det. Endel vet jag kommer tycka att det är en helt okej dröm, medans andra kommer tycka att det kanske är lite väl mkt. Så jag vet fortfarande inte, är det rätt eller fel?! Borde jag drömma om det här egentligen eller är det bara att ge upp på en gång? Ska jag testa och se vart det bär eller ska jag bara lägga ner? Tänk om man kunde få alla svar på sina frågor. Vad lätt allt skulle vara då. Livet är komplicerat och svårt, men så fort man hittar sin väg som man ska gå blir det mesta så mkt lättare. Gör jag rätt eller fel? Det tror jag är allas livs stora fråga. 

Puss och kram / Anna