Nu ska jag försöka få ihop det inlägg som jag gick miste om igår. Får inte vara allt för het på tangenterna idag helt enkelt.

Igår var iaf en rätt skum dag. Jag har tydligen fått en beundrare i min psykologi grupp, det är svårt att tro något annat. Så gårdagens psykologi blev en smula jobbig, om jag säger så. Står han inte och pratar om helt oviktiga saker med mig så sitter han och tittar, näst intill stirrar, på mig. Inte nog med det så såg jag honom överallt igår, inte bara där jag brukar stöta på honom, utan verkligen ÖVERALLT!

Men för att göra mig dag ännu mer mysko så hände det även saker i matsalen. Killen som satt vid bordet bakom mig drog ut sin stol så att den stod rygg i rygg med min, inget konstigt än nej jag vet. Men det kommer här. Sen sträcker han på sig så han lägger sina armbågar på mina axlar och hela grabbordet kollar hur jag ska reagera på det hela. Ja, hur ska man reagera? Jag tyckte bara det var ännu en skum detalj i min dag, men det skulle komma mer. När vi efter ett tag bestämt oss för att lämna bordet och gå iväg, då började de också gå. Jag var rätt snabb ifrån bordet så mina kompisar hann inte riktigt med, så jag stannade för att vänta på de. Vad händer inte då, jo killen stannar också. Så han går precis efter mig hela vägen ut ur matsalen tills jag stannar för att vänta på Natalie, som som vanligt har fastnat med någon släkting inne i matsalen. Då går han iaf förbi och jag får stå kvar med mina kompisar i lugn och ro.

Då är ju frågan bara, är man mer intressant helt plötsligt bara för att man är upptagen? Eller märker man bara de mer nu när man faktiskt inte är tillgänglig? Jag vet fakitskt inte. Men visst känns det som att alla bara försvinner när man sen är singel? Är det bara jag som känner såhär? Hur som helst är det en väldigt udda sitaution för min del och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt den. Tur det snart är jullov. Då kanske de hinner glömma bort mig, eller något.