Det har varit mycket idag. Rädsla, ilska, skratt och tårar. Det är inte konstigt att man vid närmare 11 taget är näst intill slut. Har sen det senaste inlägget haft riktigt kul och skrattat så otroligt mycket, tack vare en person som vet precis vem hon är <3. Du och jag i ett nötskal, haha!


Imorgon vill jag hitta på något kul. Men på något sätt känns det som att jag inte kommer komma ut från husets väggar ändå. Kanske bara ska ge upp om att jag kommer hitta på nått kul och ta tag i teorin till körkortet istället. Det börjar ju bli på tiden.

Sovdags nu tror jag. Kanske tar och kollar på en film eller nått i sängen. Tv:n kanske har nått att erbjuda. Man vet ju aldrig. Mirakel kan ju ske.

Pusshej!