Resan började redan kl halv 8 från Örebro. Min älsklings Filip sov kvar hos oss och skjutsade oss till bussen. Väl på bussen somnade båda Anna och jag, haha. Vi var lite trötta, kan man väl säga.

Framme i Stockholm begav vi oss hem till Anna en snabbis för att lämna hennes grejer och hälsa lite på hennes familj sådär. Var sen framme på Gröna Lund vid 2-3 tiden och träffade då Nathalie. Vi tog redan då platser framför scenen och blev sittande där näst intill hela dagen. Men vi roade oss bra. De hade både rep och genrep under tiden vi satt där. Det var så otroligt varmt så jag uppskattade verkligen min tanke på att ta med shorts ifall att det skulle bli sådär riktigt varmt som det blev. Så jag sprang iväg och bytte om, så skönt!

Sist ut på repet var våran stjärna, Shirley! Haha, ja vad ska man säga. Hon är underhållande utan att veta om det tror jag. Men mkt gör hon medvetet också. Men studiomannen Henrik vet ju också hur man underhåller. Så de två ihop blir rätt roligt. När Shirley kom ut på scenen, lite små sprallig som vanligt, hade Henrik gått och ställt sig i glasskön och stod och prata med henne genom micken därifrån. Shirley svarade på det han sa och tittade förvirrat runt sig för att hitta honom. Tillslut gav hon upp och sa att hon hörde honom men såg honom inte, haha. Efter glassen kom Henrik tillbaka och skulle hjälpa till med vad som skulle hända. Shirley som hade kommit in på andra tankar var lite svår kontaktbar, haha. Han fick ropa på henne tre ggr innan hon reagerade.


Hahaha, ett typiskt Shirley skämt. Bara lite sådär spontant kan det ploppa ur nått hon tänker på, haha. En väldigt underhållande tjej helt enkelt. Efter att hon kört låten ett antal ggr och Henrik ännu en gång säger att hon ska köra igen för nu ska de testa med kamrerna också, så kommer en till sånn där spontan kommentar. "Snart kan alla den här låten", haha. Jag kan bekräfta att när Shirley senare hade gått av scenen så gick väldigt många och nynna på låten, haha.


När repet var klart fick vi tag i Shirley och pratade en liten stund och självklart blev det lite kramkalas. Hon fick också ett grattiskort som jag och Sanna hade gjort till Vilja, Shirleys dotter, som fyllde 1 år i onsdags. Hon blev jätteglad, Shirley alltså, och jag fick ännu en gång beröm över hur kreativ jag är. Fast som sagt, den här gången gjorde jag ju inte det själv. Efter en stunds prat så var Shirley tvungen att gå av scenen för det var strax dags för genrep. Så Shirley försvann bakom scenen och vi begav oss till toaletterna för att ännu en gång tömma blåsan och fylla på vattenflaskan ;)

Vid halv 8 satte förbandet igång. Det var tre totalt okända killar som sjöng. Tog aldrig kort på de så kan inte dela med mig av hur de såg ut. Den ena killen, som jag har för mig hette Sebastian, men det kan vara totalt fel, sjöng iaf "I'm yours". Han tittade jättemkt på mig och jag tittade ju på honom också eftersom det var hon som stod på scenen. Sen i slutet när han sjöng just I'm yours pekade han på mig, lite läskigt enligt mig. Han var säkert typ 30 eller nått. Håll dig till din egen ålder. Man kan ju hoppas att han pekade på de som satt framför mig bara att jag uppfattade det som att det var till mig.

Minuterna innan 8 räknades ner och Måns fick ha ett snabbt rep av inledningen och det gick jättebra. Det gick inte lika super bra när det blev live sen, men han var jätteduktigt. Jag skulle också vara nervös. Allt hängde ju på honom. Men han skötte sig verkligen jättebra!


Tillslut kom ju Shirley ut på scenen, så vacker. Ni såg henne kanske på tv:n? Låten satt som en smäck trots den jobbiga förkylningen hon hade dragit på sig. Hon kanske hade lyckats vara ganska tyst efter genrepet som hon sa till mig och Anna att hon skulle gå och vara för att rösten skulle hålla. Men det är knappt troligt, haha.


Jag hade väldigt  svårt att ta kort på Shirley eftersom jag hade två väldigt glada tjejer framför mig som slängde med armarna och var allmänt vilda. Men ja, några bilder fick jag nu till som ni ser, som iaf jag tyckte blev väldigt fina <3

Som avslutning på Sommarkrysset gick alla artisterna, förutom Timbuktu som stod och sjöng, ut i publiken och skulle dela ut blommor. Så såg jag att Shirley gick och letade i publiken efter någon och självklart hoppas man ju att det är en själv hon letar efter, och just då var det faktiskt så. När hon sen hittade oss fick jag och Anna en varsin blomma. Hon sträckte över två blommor för vi satt precis i mitten av en rad men näst längst bak på den lilla avdelningen eller vad man ska kalla det. Så när jag fått tag i blommorna så skickade hon släng pussar till oss, och jag var snabb på att skicka tillbaka och hon log sådär värmande som hon alltid gör och blinkade tillbaka till mig, haha. 


Precis när allt var klart så öppnade sig himlen och regnet bara öste ner. Tur att jag hade med mig paraply även fast det såg ut som att vi inte skulle behöva det på hela dagen. De ville då ha kvar oss i publiken för att spela in en trailer, men efter att första tagningen inte blev som de ville så blev de av med publiken. Jag kan tänka mig att de aldrig har tömt det inhängnade området så snabbt. Alla var ute på tre röda, haha.
 
När allt var klart så hade vi en aning om att Shirley inte skulle komma ut och träffa oss sen som hon hade sagt att vi kanske kunde göra. Regnet ville inte sluta ösa ner och vi hade en känsla av att Shirley inte hade någon lust att komma ut då. Dessutom satt hon i intervjuer och sånt. Men envisa som vi var stod vi kvar och väntade till klockan 10 då vi verkligen var tvugna att gå för att jag inte skulle missa min buss, vilket jag höll på och göra. Men jag kom på bussen och somnade stenhårt och vaknade upp i Arboga, haha. 

Tusen tack alla som gjorde den här dagen helt underbar! <3 
Ni vet hur mycket ni betyder för mig! <3 
L O V E !   <3