Att man glömmer bort hur jobbigt det är att gå upp klockan kvart över sex. Efter att ha haft tema vecka hela förra veckan och gått upp vid nio tiden så var det riktigt kämpigt att komma upp i morse. Med några fler snooze-minuter än vanligt kom jag iaf upp.

Dagen i skolan gick till en början skapligt bra. Men runt lunch började jag känna mig lite hängig och konstig. Sen kom den mycket otrevliga smärtan som man så väl känner igen som tjej, mensvärken. Jag tänkte att det där står jag väl ut med, så farligt är det ju inte jämt. Men det är det som är det lömska med mensvärk, man vet aldrig hur jobbig den kommer bli. Det visade sig att idag hade den bestämt sig för att vara det värsta jag varit med om. Jag klarade helt enkelt inte att vara kvar i skolan och bestämde mig för att ta bilen hem.

I min vilda fantasi tänkte jag att köra bil hem inte skulle vara så jobbigt. Då får man ju koncentrera sig på något annat en stund. Jag hann inte längre än lämna parkeringen så insåg jag att det här skulle inte funka. Så jag bestämde mig för att åka hem till Filip istället. Med tanke på att de i Örebro idag börjat vaccinera på mässan så var det proppfullt med bilar ute på vägen idag, särskilt vid min skola, så jag fastnade vid ett rödljus då en lastbil ställt sig mitt i korsningen. Hur många vill gissa på hur arg jag var just då? Jag skrek där i min bil som en stucken gris, både för att jag hade så otroligt ont och för att puckot i lastbilen inte hade möjligheten att använda sina få hjärnceller han hade!

Kom tillslut hem till Filip iaf där jag i stort sätt bara hann innanför dörren innan min lunch inte längre hade någon lust att vara kvar i magen utan hamnade i toaletten istället, för så långt hann jag iaf komma. När magsäcken sen var tom la jag mig i Filips säng och hade tänkt mig att försöka sova, men det gick inge vidare. Filip var en ängel som gjorde allt han kunde för att få mig att må lite bättre. Världens bästa pojkvän, det är vad han är.

Efter att fått i mig en ipren, som faktiskt stannade i magen, började jag slappna av och fick bort smärtan. Filip försvann iväg på några ärenden och jag stannade kvar i längenheten för att vila lite. När han sen kom tillbaka fick han skjutsa hem mig och nu sitter jag ju här. Hungrig börjar man bli också. Inte så konstigt när man inte har något i magen alls. Kanske dags för mig att äta något, nu när jag mår bättre.

Ja för att få ett slut på detta inlägg, det här är det ultimata receptet på hur man får en dålig start på veckan.
Eller vad säger ni?