Om ungefär en timme ska jag sätta mig i bilen och köra mot min död. Det är ungefär så det känns just nu, men i själva verket så ska jag "bara" till tandläkaren. Ska laga ett, tydligen gigantiskt, hål. Skulle egentligen gjort det här den 31 aug, men ringde igår för att boka om min tid. Det kommer inte gå att åka till tandläkaren och ha första föreläsningen på Universitetet samma dag. Det är som att bädda för en migrän.

Snacka om att det tog emot när rösten på andra sidan telefonen frågade "Går det bra att komma imorgon?" och jag skulle svara något bra. Jag insåg ju att jag inte kunde komma på någon bortförklaring så snabbt så det var bara att tacka ja och skriva upp tiden i kalendern.

Nu ska jag hoppa in i duschen och stå och borsta tänderna resterande tiden innan jag åker iväg. Fy vad jag hatar det här. Men det måste göras. Bättre att laga ett hål än att rycka ut tanden! Till och med jag kan tänka positivt i en sånn här situation, haha.