Nu är praktiken i full gång. Jag är med ett gäng femåringar så det är fart och fläkt hela tiden. På två dagar har jag helt ärligt talat läst minst 30 böcker och lagt sådär en 10 pussel. Men det är bara på det igen. Men när man läst "Samuel och Linnéa går till BVC" fem ggr i rad så börjar man faktiskt tröttna.

Jag har börjat förvånas lite över min avdelnings regler. Det känns inte riktigt som att de har några bestämda regler och så tycker de att det är konstigt att det är kaos både under måltiderna och när det är dags att börja klä på sig för att gå ut. Barnen vet väl inte vad de får och inte får göra så de testar vad man får göra. Men jag har ju inte varit där speciellt länge så det kanske kommer med tiden det där.

Så har jag ju såklart en liten funderare till. Det går verkligen inte en dag utan att jag tänker på något helt flängt. Idag blev det barnlåsen som fick bli offer för mitt tänkande. De där barnlåsen är ju verkligen inga barnlås, de är ju svåra för även mig. Jag vet inte om det säger mer om mig kanske. Men det är ju komplicerade grejer. Vissa grindar på dagiset står jag med hur länge som helst och försöker lösa gåtan om hur man öppnar den. Det är helt sjukt hur många händer de tkr man ska ha för att få upp de. Tillslut slutar det med att man bara sparkar lite på grinden, så går den upp. Praktiskt!

Nu ska jag sadla om och börja förbereda mig för träning med grabbarna. Här får man inte vila många minuter inte. Men det är härligt ibland att vara på språng. Men just idag hade en lugn hemmakväll suttit fint. Men det får jag ta sen, efter träningen.