Dagens träningspass
Så har jag gjort det igen, och jag är riktigt stolt över mig själv. Jag har fått tummen ur och gått ut och sprungit! Jag trotsade regnet och gav mig ut. Men eftersom det var så himla lerigt i spåret så bestämde jag mig för att köra intervaller upp för bussbacken istället. För er som inte bor i Örebro så kan jag berätta att detta är en mördarbacke som är väldigt lång och brant, och för att göra saken värre så är det en kurva mitt i backen.
Innan jag gav mig ut hade jag bestämt mig för att jag skulle springa i 30 minuter. Eller ja, hålla pulsen uppe i 30 minuter. Det slutade med att jag var ute i 50 minuter och hade en förhöjd puls under hela tiden (ja jag är ganska stolt över min insats).
Mina intervaller gick till så att jag, till en början, sprang varannan och gick varannan stolpe. Sen gick jag i rask takt ner för backen. Efter några gånger sprang jag tre-fyra stolpar i början av backen och sen körde varannan igen. Efter att ha gjort detta i ungefär 25 minuter tog jag en rask promenad hemåt. Men så klart inte raka spåret hem utan en ganska stor omväg för att hålla pulsen vid liv en stund till.
Det är en sådan häftig känsla när man kommer in i andra andningen. Jag bara älskar den känslan! När jag precis hade kommit in i den så kom det en cyklist och skulle cykla upp för backen. Jag hade precis kommit ner från backen och skulle precis börja springa uppåt. Men jag stannade till en stund och andades lite och sen gav jag mig upp igen. Tro det eller ej, men jag lyckades faktiskt att springa om killen på cykeln! Nu behöver ju inte ni komma och säga att det faktiskt kan vara lättare att springa upp för en backe än att cykla! Jag är skit stolt och det tycker jag att jag kan få vara ett tag till!
Nu ska jag försöka hålla mig igång minst varannan dag med detta lilla program hade jag tänkt. Vi får se hur benen mår imorgon, men mår de helt okej blir det nog en rask promenad i alla fall. Innebandy säsongen närmar sig med stormsteg och det är ju bäst att vara förberedd om man nu blir kvar på hemmaplan.
Snart ser jag också sådär lätt ut, haha!
Innan jag gav mig ut hade jag bestämt mig för att jag skulle springa i 30 minuter. Eller ja, hålla pulsen uppe i 30 minuter. Det slutade med att jag var ute i 50 minuter och hade en förhöjd puls under hela tiden (ja jag är ganska stolt över min insats).
Mina intervaller gick till så att jag, till en början, sprang varannan och gick varannan stolpe. Sen gick jag i rask takt ner för backen. Efter några gånger sprang jag tre-fyra stolpar i början av backen och sen körde varannan igen. Efter att ha gjort detta i ungefär 25 minuter tog jag en rask promenad hemåt. Men så klart inte raka spåret hem utan en ganska stor omväg för att hålla pulsen vid liv en stund till.
Det är en sådan häftig känsla när man kommer in i andra andningen. Jag bara älskar den känslan! När jag precis hade kommit in i den så kom det en cyklist och skulle cykla upp för backen. Jag hade precis kommit ner från backen och skulle precis börja springa uppåt. Men jag stannade till en stund och andades lite och sen gav jag mig upp igen. Tro det eller ej, men jag lyckades faktiskt att springa om killen på cykeln! Nu behöver ju inte ni komma och säga att det faktiskt kan vara lättare att springa upp för en backe än att cykla! Jag är skit stolt och det tycker jag att jag kan få vara ett tag till!
Nu ska jag försöka hålla mig igång minst varannan dag med detta lilla program hade jag tänkt. Vi får se hur benen mår imorgon, men mår de helt okej blir det nog en rask promenad i alla fall. Innebandy säsongen närmar sig med stormsteg och det är ju bäst att vara förberedd om man nu blir kvar på hemmaplan.
Snart ser jag också sådär lätt ut, haha!
Kommentarer
Trackback
