Har alltid varit ganska bra på att skriva, men håller just nu på med bland det svåraste som finns, att sätta ord på känslor. Ibland räcker bara inte orden till. Vad gör man när man har så himla mycket att säga, men orden bara försvinner? Det här med att beskriva känslor är inte riktigt min stora talang helt enkelt. Det här blir en riktig utmaning!

Har ikväll dömt första seriematchen för säsongen, som jag trodde skulle bli helvetesmatchen men slutade med att jag fick beröm av den jag minst trodde skulle berömma mig. Alltid lika kul med sådana överraskningar!

Har inte lyckats kolla mailen på hela dagen, men när jag väl gjorde det nu ikväll möttes jag av det mail jag väntat på så himla länge. Det har varit ett sådant strul med det objektiv jag beställt för mer än 2 månader sen och nu hade jag helt enkelt fått nog på att vänta. Så jag skickade ett arg mail för några veckor sen men fick inget svar. Det var ju som att lägga ved i elden bara så nu i veckan så skickade jag ytterligare ett, om möjligt ännu argare mail, och fick svar på varför det tar sådan tid. På tiden tyckte jag men det hjälpte mig inte speciellt mycket för det, för mitt objektiv sitter satt fast i Japan utan något leveransdatum. Så jag gjorde en chansning och försökte deala till mig ett annat objektiv som jag visste att de hade i lager. Det var till och med billgare, dock inte exakt det jag ville ha. Men det duger alldelse utmärkt! I mailet jag fick idag bekräftade de ändringarna och jag får det dessutom fraktfritt! Min dag är räddad, haha.

Så av ren lycka kom jag på tanken att de där bilderna som jag tog på Sanna för si sådär en månad sen kanske man kan göra något åt. Så det gjorde jag! Vet att det finns några som är nyfikna på att se dem i alla fall. Så här har vi dem..

Dessa bilder är tagna med min gamla kamera:









Dessa är tagna med min nya kamera:







Jag hoppas på ännu bättre bilder när jag får mitt objektiv! Då blir det snygga bilder på Shirley som blir mitt första "offer" den 9 oktober! L-Ä-N-G-T-A-R! <3

Har egentligen inget direkt att skriva om, men tänkte att jag skulle kladda av mig lite ändå.

Nu börjar äntligen mitt liv fyllas av lite matnyttiga grejer att göra. Innebandysäsongen sätter fart nu och det betyder en massa dömande! Tjuvstartade med en träningsmatch nu i helgen, som för övrigt gick galant. Var riktigt stolt över min insats efteråt. Men i helgen sätter det igång på riktigt och det är då det gäller. Tre matcher har jag lyckats få ihop till helgen och jag längtar faktiskt.

Inte bara att mitt liv faktiskt börjar ta fart igen, då får jag ju så klart för mig att börja med lite egna små projekt också. Allt ska hända samtidigt, haha. Igår fick jag sådan lust att testa att ta fram målargrejerna igen och måla lite. Jag bara älskar att måla och det är så kul när det faktiskt ibland blir som man vill och tänkt sig!

Tänkte visa mitt senaste som jag håller på och målar nu. Är det någon som kan gissa vem det är? ;)



Det är som sagt inte klart än, men på god väg i alla fall.

Nu blir det sängen, även om jag har lite sovmorgon imorgon. Ska till en förskola och hjälpa till med lite inskolningar som inte gick som de skulle tydligen. Kan bli spännande. Räknar med att jag har huvudvärk när jag kommer hem imorgon!

Ja så var det här med att uppdatera bloggen. Jag har varit rent ut sagt urkass på det den senaste tiden. Men jag har i alla fall nu kommit fram till varför! Mitt liv är ganska ointressant just nu. Jag bara jobbar och jobbar och ingenting riktigt roligt händer faktiskt. Jag känner att jag inte längre är en sånn bloggare som uppdaterar om att jag faktiskt åt soppa till lunch idag på jobbet, utan vill skriva om saker som är lite mer intressant. Därför är bloggen ganska så tom för tillfället.

Jag har ju t.ex. lovat lite bilder på Sanna som jag tog för si sådär ett par veckor sen. De har fortfarande inte hoppat från minneskortet till kameran och har inte riktigt haft tid att göra det heller. Det kan ju faktiskt vara något att ta tag i för att få ett lite mer intressant inlägg. Men som det ser ut just nu räcker inte riktigt tid och ork till i veckorna. Och nu till helgen är det dags att sätta på sig domardräkten igen för att gå igenom den årliga domarkursen. Så till helgen finns absolut ingen tid kvar alls. Ni får helt enkelt vänta och se. De kommer komma någon gång, det har jag ju redan lovat. Och jag håller alltid det jag lovar!